”Jag skulle ha utbildat mig till tungdykare. De är i alla fall lediga när de är upptagna.”
Så skrev Erik Arnberg nyligen i ett underfundigt Facebookinlägg. Han syftade på sitt stora engagemang inom flera områden i livet som tar en mängd tid i anspråk.
Privat är han engagerad och involverad både inom olika samhällsfrågor, i bostadsrättsföreningen och fram till helt nyligen som ordförande för PRO i Borlänge. Men framför allt är 72-åringen fortsatt aktiv i arbetslivet – inom Human&heart. Han har det senaste året veckopendlat till sitt interimsuppdrag i Stockholm där han jobbar ett par dagar i veckan, och han rör sig hemtamt och rutinerat mellan olika tunnelbanelinjer i rusningstrafik.
– Ja jag har mycket att stå i! Samtidigt är jag en sån människa som vill engagera mig i både stort och smått. Inte minst när det gäller mina hjärtefrågor kring vårt arbetsliv, berättar Erik.
Bildtext: Erik Arnberg till höger i bild visar vägen i tunnelbanesystemet i Stockholm. Till vänster Human&heart-kollegan Magnus Elg. Foto: Niklas Lindh
Valsade järn från 04 på morgnarna
Det var över ett halvt sekel sedan hans yrkesbana inleddes. Året var 1969 och den då 17-årige Erik Arnberg gjorde entré i brukskasernerna invid Domnarvets Järnverk i Borlänge. De kasernerna var destinerade till unga män som gjorde sina första arbetsinsatser i järnverket, som långt senare kom att bli SSAB.
Eriks arbetsdagar inleddes ofta klockan 04 på morgnarna, då han var med och valsade olika järnprofiler, så som armeringsjärn, tråd, vägräcken och bandstål.
Det har gått 55 år sedan dess. Och Erik kan nu blicka tillbaka på ett yrkesliv som skulle ta med honom på en osannolik livsresa. Han kunde inte ana, när allt såg som absolut mörkast ut, att det skulle öppnas en helt ny möjlighet och karriärväg strax före pensionsåldern.
– I efterhand kan jag känna att jag inte skulle ha väntat så länge med att våga fälla ut vingarna. Men så blev det, faktiskt bara en månad före min 65-årsdag.
Blev uppsagd efter 47 år
Erik hade jobbat i hela 47 år på Domnarvets Järnverk, som med tiden blev SSAB. Han var en driven facklig representant inom ståljätten när han 2007 fick ett erbjudande om att jobba inom HR och i praktiken representera företaget.
2016 – det 47:e och sista året inom Domnarvet Järnverk/SSAB – fick Erik en förfrågan från Socialdepartementet om att föreläsa för en mängd olika aktörer om rehabilitering.
– Det var fyra föreläsningar. Jag tänkte att det kanske skulle sitta max 50 personer i publiken, men det var inför 400 personer varje gång. Det var lite omvälvande att intresset var så stort, men det var fantastiskt att få berätta om mina hjärtefrågor.
– Dagen innan jag skulle ha min sista föreläsning, så hade jag fått ett tufft besked. Jag blev uppsagd från SSAB!
Erik hade själv stöttat medarbetare under årtionden i samband med olika typer av avskedanden och sparpaket – både som facklig och som företagets representant. Nu satt han plötsligt själv i den sitsen.
Från SSAB uttrycktes en viss oro för hur Erik skulle uttrycka sig på scenen under sin sista föreläsning, som skedde i Göteborg. Men föreläsningen genomfördes sakligt och professionellt, och efteråt kom den dåvarande socialförsäkringsministern Annika Strandhäll fram till Erik och ville ta en fika och prata.…
Tillsvidareanställd en månad före 65-årsdagen
Det blev ett samtal som sannolikt betydde mycket för båda parter. Och snart kom fler samtal. Eriks drivkraft kring omtanke och medmänsklighet i arbetslivet hade gett honom både respekt, uppskattning och en mängd kontakter på olika nivåer i samhället.
Att den då 64-årige Erik fanns tillgänglig på arbetsmarknaden, med sin enorma erfarenhet, gjorde att Falu kommun hörde av sig.
Erik nappade på en förfrågan vilket ledde till att han blev tillsvidareanställd, en månad före sin 65-årsdag. Den som anställde honom var kommunens dåvarande HR-chef Richard Mårtensson.
– Vad jag förstod så var Erik intresserad av att jobba extra, men jag ville att han skulle jobba heltid. Och med Eriks enorma rutin så var det självklart att jag ville tillsvidareanställa honom, även om han snart skulle fylla 65. Jag skulle hävda att Erik nog är bäst i Sverige på rehabilitering och han har ett av de största hjärtan som jag vet, säger Richard Mårtensson.
Samme Mårtensson kom något år senare att bli en av grundarna till Human&heart, och Erik blev därmed också en av de första medarbetarna i det nya bolaget.
– Jag trodde på idéerna redan från början för jag har ju sett behoven av det som Human&heart hjälper till med, berättar Erik, och fortsätter:
– Tidigare har jag ju jobbat mycket från både fackligt håll och från HR-sidan med olika typer av konflikter i arbetslivet. Det är verkligen värdefullt att både ha varit på den fackliga sidan och på arbetsgivarsidan, för då får man ännu bättre förståelse för argument från de olika parterna.
Bildtext: Erik Arnberg till vänster tillsammans med några av sina utredarkollegor på Human&heart år 2019: Karin Engström, Elsie Andersson och Berndt Bergström. Foto: Niklas Lindh
Har veckopendlat till Stockholm
Idag jobbar Erik Arnberg tre dagar i veckan för bolaget. Den största delen har han under det senaste året ägnat åt ett interimsuppdrag när han är på plats hos en uppdragsgivare i Stockholm. Det är en stor aktör med verksamhet i hela landet. Där har Erik ägnat mycket tid åt att hjälpa aktören med att bland annat ta fram ändamålsenliga rutiner och policyer för verksamheterna.
– Det är en aktör som jag känner varmt för inom områden som jag har jobbat med tidigare. Jag tycker mycket om att jobba på plats både i Stockholm och med andra uppdrag inom Human&heart!
Enligt planerna så avslutas nu det tidsbegränsade interimsuppdraget, men Erik gör också jobb inom Human&heart på skyddsombudssidan, och han är även huvudskyddsombud i bolaget.
Nu blir det också lite mer tid, inför sommaren, med ett av Eriks stora intressen – campingliv. Husvagnen står uppställd året runt på Smednäsets Camping i Linghed några mil utanför Falun. Där älskar Erik och hans fru Inger att vistas – och mycket av den lediga tiden umgås paret med barn, barnbarn och barnbarnsbarn! Och varje sommar blir det en fiskeresa till Lofoten i Norge tillsammans med några fiskekompisar. Att både fiska och äta nyfångad fisk tillsammans med goda vänner, är livskvalitet, beskriver Erik.
Bildtext: Erik Arnberg till vänster, tillsammans med några av sina kollegor på Human&heart – Magnus Elg och Marika Sjögren, samt Lisa Hedqvist och Christina Johansson närmast kameran. Foto: Niklas Lindh
Erik om Human&hearts utveckling
Även om ett interimsuppdrag nu avslutas, så finns drivkraften kvar att bidra till ett lite mer medmänskligt arbetsliv. Erik talar direkt ur hjärtat när han berättar om sin syn på Human&heart, bolagets utveckling och om framtiden.
– Det känns verkligen som ett gäng vänner som jobbar tillsammans, även om vi nu är omkring 30 anställda. Det är en oerhört fin stämning och omtanke. Det är nästan som en slags föreningskänsla. Jag tycker att det är otroligt egentligen….
Vad tänker du kring bolagets utvecklingsresa och att du var med från början när ni endast var några få i bolaget…?
– Nu när vi har haft verksamhetsdagar och pratar om var bolaget ska vara år 2045 så tänker jag att, då får jag titta ner på de andra… (Skratt) Så det är en känsla av att tiden rinner, men att det är fantastiskt att få vara en del av den här otroliga resan.
– Jag kunde aldrig tänka mig, när jag fick uppsägningsbeskedet från SSAB, att jag skulle jobba när jag var 72 år. Och jag är gärna med ett tag till, för drivkraften är fortsatt väldigt stor.
Är den lika stark idag som förr?
– Ja drivkraften är lika stark, och kanske till och med starkare än förut. Jag har ju träffat många i arbetslivet som har mått så dåligt, och att få vara med och bidra till att göra lite skillnad på den fronten är fantastiskt. Det värmer inombords på riktigt!
/NIKLAS LINDH, REPORTER